Nu är den här veckan slut den med och det är endast en hel skolvecka kvar. Känns.. lurigt. Lite konstigt allt det här, visst är man jättetaggad på att ta studenten och det ska bli skönt att flytta hem. Men att lämna den här stan, min lägenhet! Det är ju min lägenhet, kommer inte kännas bra när man tittar in i en tom lägenhet innan man låser dörren för sista gången. Buhu! Nu blev jag ledsen. Har ju så många minnen härifrån. Från första gången jag och min nuvarande pojke var tillsammans. Den där hösten när vi låste in oss och bara myste i soffan framför förhäxad. Alla gånger jag lyckats såra honom här uppe. Hur han ändå kom förbi i ett helt år efter att jag sa hej då. Hur han visade här uppe hur han inte gav upp, hur många gånger vi har stått i timtal i hallen och bara kramat om varandra, hur vi stal oss tid här uppe med varandra när ingen annan såg. När han sa till mig hur han aldrig slutat älska mig efter all denna tid, efter alla dumheter jag gjort. Och nu, denna gång, när vi fortfarande står och kramar om varandra och ingen vill släppa taget. Tänker aldrig släppa taget om honom. Men om lägenheten, det måste jag göra. Men fan, det kommer inte bli lätt.
5